Istiden är kanske bara en vindpust iväg. Om så är fallet, så vill jag inte leva mer! Jag skulle aldrig i mitt liv kunna leva med konstant kyla, halkrisk och snö. Jag tvivlar inte en sekund på att den kommer någon gång under min levnadstid. Förjävligt. Det är nu man är sjukt tacksam för att man har ett hus att fly in i när snödrivorna är för höga och vägarna är täckta av is. Det är inte alla som har det.
Om det här ska vara allt vi hann, så håll mig hårt, håll mig älskling nu
Uppdatering:
Har varit en duktig chei och skottat nu! Man kan se vår trappa, och det var ju ett tag sedan. Ska ut och fotografera lite hade jag tänkt. Har ändå inget bättre för mig, och man dör ju inte direkt av att det snöar lite. Får rota upp ett par vantar och en mössa, så ska det nog gå bra. Jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt att sitta inne. Plugga hade jag väl egentligen behövt, men det skjuter jag fram som vanligt. Mycket roligare att dokumentera i form av foto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar