Visar inlägg med etikett nedstämdhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nedstämdhet. Visa alla inlägg

fredag, januari 20

fy skäms

Fyfan vad jag skäms. Här har jag gått och klagat på att jag inte har något jobb i två månader, när en chans redan kom i november, och jag missade den. Ångest. Men, jag vet inte om jag ska dra på mig detta själv, eftersom det känns som att det är arbetsförmedlingens skyldighet att uppdatera en om att det kan komma förfrågningar via inloggningssidan på deras hemsida. Jag visste inte om denna funktion, men idag fick jag ett mail och gick in för att kolla en sak på arbetsförmedlingens hemsida, och där ser jag en ny flik: "förfrågningar". Två nya meddelanden hade hamnat under den fliken, till mig, personligen. Och där har de legat i två månader, i min ovisshet. Fan i helvete vad arg jag blir. Faaaan.

söndag, januari 8

förintelse av nedstämdhet

HUR?

1. Gå upp i tid (och gå och lägg dig i tid).
2. Strukturera upp dagen. Skaffa dig en kalender, om du inte redan har en och planera din dag. En i taget.
3. Ägna dig åt dina intressen. Gå ut och fotografera, möblera om i rummet, och gör allting så noggrant du kan. Låt det ta tid.
4. Starta ett projekt. Kan handla om vad som helst.
5. Skriv av dig. Skaffa en fin anteckningsbok och en bra penna. Skriv allting du går och fundera på. När man har det nedskrivet blir det oftast lättare att få perspektiv på det. (Det är det jag håller på med nu).
6. Även fast du känner dig nere och osocial: håll kontakten med dina vänner. Det behöver inte handla om att träffas eller prata i telefon, men skicka iväg ett meddelande. Dem kan uträtta underverk för dig och din dag.
7. Gå ut en runda med musik i öronen.
8. Ta dig tid för att bara ligga i sängen en hel dag om du vill det. Läs en bok, ha film/serie-maraton eller bara ligg där. Gör vad du känner för och skit i alla måsten för en dag.
9. Bestäm en viss tid på dagen du ska göra sådant du måste få gjort. Sedan kan du göra precis vad du vill med resten av dagen.
10. Ät en lång jävla frukost. Drick fem koppar kaffe om du känner för det.

onsdag, november 16

and then?

Allting kan kännas ganska läskigt när ens liv inte har tagit fart ännu. När man inte vet vilken riktning det kommer ta, och när det kommer göra det. När man gick i skolan och de sista året kom var man så glad och uppslukad av  att man snart skulle vara fri ifrån skolan. Allt fokus låg på studenten, och jag ägnade inte en tanke åt vad som skulle hända därefter. Jag hade mitt extrajobb på Coop Forum och trodde inte att det skulle ta slut så snabbt som det gjorde. Jag hoppades på att få lite mer tid att tänka på vad jag ville göra, och hur jag skulle göra för att ta mig dit. För nu sitter jag här utan jobb, utan pengar och vet inte alls hur jag ska komma vidare till nästa punkt. Jag söker jobb för fullt, och försöker hitta andra möjligheter också, men det är så jäkla svårt. Och det trodde man inte att det skulle vara. Allting är bara väldigt läskigt just nu.

fredag, oktober 21

with a troubled mind I live

Min bror fick mig att tänka idag. Han hatar serier, för han tycker att det är slöseri med dyrbar tid man kan lägga på något viktigare. Jag håller med honom, men anledningen till att jag följer så många serier och inte kan sluta med dem är för att dem aldrig tar slut. Jag får den fortsättningen, problemlösningen, dramat och lyckan som jag önskar att jag hade i mitt liv. Han kan rita, spela gitarr och har de flesta av sina vänner i samma kommun. Han är en konstnär, han är kreativ och fylld med energi. Han är allt jag inte är.
    Anledningen till att jag fortsätter med serierna är för att jag lever mitt liv genom dem. Jag kan komma ifrån min verklighet ett tag. Skratta åt andras problem, gråta med dem och det behöver inte sluta förrän jag kollat klart på alla serier som faller i min smak. Och det finns många. Tro mig.
    När min bror påstod detta med att serier är slöseri med tid blev jag gråtfärdig, för det var som att han sade att mitt liv var jävligt tragiskt, vilket jag håller med om. Jag har inget annat att slösa min tid på, och då kom jag till insikt att serierna är det som håller mig ifrån att bli galen, vilket är jävligt sorgligt.
Jag har inget jobb, ingen inspiration att göra det jag faktiskt har chans att utvecklas inom, så som fotografering, inredning och skrivandet.
    Allt jag vill är att ordna upp mitt liv. Ta tag i mitt viktproblem, skaffa ett jobb och flytta hemifrån en gång för alla. Jag vill inte längre känna att allting som har med pengar att göra är en stor börda. Jag vill inte heller känna att kläder är sjukt jobbigt att ta på sig, och jag vill inte heller känna att jag inte orkar gå upp ur sängen, för det enda som väntar är ännu en dag i samma mönster.
    För jag har sökt jobb, aktivt, sedan december förra året. Har ivrigt letat efter tjänster som jag kan söka, sökt dem och sedan väntat på svar som hela tiden varit ”vi tackar för ansökan, men har valt att gå vidare med andra kandidater. Bättre lycka nästa gång”. Jag är trött på att hela tiden få nekanden, bakslag och misslyckanden smetat i ansiktet.
    Jag är trött, för jag försöker, men kommer ingen vart.