tisdag

Börjar bli sjuk, men det drar inte ner mitt humör ändå. Tog en lång fika med Jenni på stålboms och glömde min mobil hemma. Och visst är det alltid så att när man glömmer den någonstans, får man samtal av sådana man inte brukar få samtal av. När jag kom hem igen såg jag att ett högst okänt nummer hade ringt mig, så jag kollade upp numret och ringde tillbaka, då jag fick reda på att JYSK vill att jag kommer in på intervju nästa måndag.
   Så, ingen sjuka kan stoppa min glädje idag, och på det kom ett nytt Gossip Girl-avsnitt ut idag, så har tänt ljus och kollat på det nu. Himla bra, och nu blir det några avsnitt Big Bang Theory också. Vilken hyvens tisdag det blev.

fy skäms

Fyfan vad jag skäms. Här har jag gått och klagat på att jag inte har något jobb i två månader, när en chans redan kom i november, och jag missade den. Ångest. Men, jag vet inte om jag ska dra på mig detta själv, eftersom det känns som att det är arbetsförmedlingens skyldighet att uppdatera en om att det kan komma förfrågningar via inloggningssidan på deras hemsida. Jag visste inte om denna funktion, men idag fick jag ett mail och gick in för att kolla en sak på arbetsförmedlingens hemsida, och där ser jag en ny flik: "förfrågningar". Två nya meddelanden hade hamnat under den fliken, till mig, personligen. Och där har de legat i två månader, i min ovisshet. Fan i helvete vad arg jag blir. Faaaan.

kämpa

Skön långhelg. Har Sebastian hos mig nu och vi ska ner till Laxen strax och ta ett glas av något gott. Typ för att ha något att göra. Blir till att träffa bror och grabbarna där nere sen och chilla med dem. Annars händer det inte mycket i mitt liv. Söker fortfarande jobb. Har kollat utbildningar och vet nu vilka jag ska söka den 15 mars. Vill ha jobb. Vill ha pengar. Vill ha något att gå upp till på morgonen, men det är lättare sagt än fixat. Svårtsvårtsvårt, men hoppas på att oturen snart ska släppa så jag får lite flow i livet. Tills dess - svart bälte i klageri. Gött

share the spice of life

Försöker hålla humöret uppe trots att jag lever på existensminimum och fortfarande är arbetslös. Ska ta tag i min kost nu, så var och handlade innan, och nu sitter jag och väntar på att brur ska höra av sig. För då ska jag bege mig till stationen och hämta hem saknaden.
   Även pratat med pappa om eventuella utbildningar, så har kollat runt och funderar på att söka så att man börjar plugga nästa höst. Hade varit riktigt roligt att plugga till sig ett arbete man verkligen skulle trivas med. Så, det är planen. Palla arbetsförmedlingen och deras alla krav.

Ska fortsätta snoka runt. Har hittills hittat en dietistutbildning och en lärarutbildning som känns rätt. Får se vart jag hamnar.

and then?

Allting kan kännas ganska läskigt när ens liv inte har tagit fart ännu. När man inte vet vilken riktning det kommer ta, och när det kommer göra det. När man gick i skolan och de sista året kom var man så glad och uppslukad av  att man snart skulle vara fri ifrån skolan. Allt fokus låg på studenten, och jag ägnade inte en tanke åt vad som skulle hända därefter. Jag hade mitt extrajobb på Coop Forum och trodde inte att det skulle ta slut så snabbt som det gjorde. Jag hoppades på att få lite mer tid att tänka på vad jag ville göra, och hur jag skulle göra för att ta mig dit. För nu sitter jag här utan jobb, utan pengar och vet inte alls hur jag ska komma vidare till nästa punkt. Jag söker jobb för fullt, och försöker hitta andra möjligheter också, men det är så jäkla svårt. Och det trodde man inte att det skulle vara. Allting är bara väldigt läskigt just nu.

svart bälte i klageri

Jag.vill.ha.ett.jobb.

Det är verkligen det enda som saknas nu, för om jag hade ett jäkla jobb hade jag varit helt nöjd med hur mitt liv ser ut just nu. Idag sökte jag mitt drömjobb, så nu håller jag tummarna som aldrig förr. Förutom det har jag träffat min fina vän Lovisa idag och har även varit och kollat på bil med Sebbe. Nu har jag det gött i favoritfåtöljen och kollar på dhw. 

nytändning.

Efter mitt halvsupertragiska inlägg jag skrev tidigare fick jag eld i röven och skrev ett helt nytt personligt brev som jag kan vara stolt över när jag skickar och visar upp för andra. Om arbetsgivarna och de överordnade (som jag har lite svårt för) inte biter på detta vet jag att det är de som har problem, och inte jag.

Nu ska jag gå upp på rummet och försöka få en fridfull sömn, för imorgon har jag lovat Alexander att jag ska gå upp tidigt. I värsta fall får jag väl sova middag som farfar gjorde om jag blir för trött imorgon. Upp ska jag i alla fall. Jag hoppas ni andra sover gött, för det tror jag att jag kommer göra efter detta.

with a troubled mind I live

Min bror fick mig att tänka idag. Han hatar serier, för han tycker att det är slöseri med dyrbar tid man kan lägga på något viktigare. Jag håller med honom, men anledningen till att jag följer så många serier och inte kan sluta med dem är för att dem aldrig tar slut. Jag får den fortsättningen, problemlösningen, dramat och lyckan som jag önskar att jag hade i mitt liv. Han kan rita, spela gitarr och har de flesta av sina vänner i samma kommun. Han är en konstnär, han är kreativ och fylld med energi. Han är allt jag inte är.
    Anledningen till att jag fortsätter med serierna är för att jag lever mitt liv genom dem. Jag kan komma ifrån min verklighet ett tag. Skratta åt andras problem, gråta med dem och det behöver inte sluta förrän jag kollat klart på alla serier som faller i min smak. Och det finns många. Tro mig.

    När min bror påstod detta med att serier är slöseri med tid blev jag gråtfärdig, för det var som att han sade att mitt liv var jävligt tragiskt, vilket jag håller med om. Jag har inget annat att slösa min tid på, och då kom jag till insikt att serierna är det som håller mig ifrån att bli galen, vilket är jävligt sorgligt.
Jag har inget jobb, ingen inspiration att göra det jag faktiskt har chans att utvecklas inom, så som fotografering, inredning och skrivandet.
    Allt jag vill är att ordna upp mitt liv. Ta tag i mitt viktproblem, skaffa ett jobb och flytta hemifrån en gång för alla. Jag vill inte längre känna att allting som har med pengar att göra är en stor börda. Jag vill inte heller känna att kläder är sjukt jobbigt att ta på sig, och jag vill inte heller känna att jag inte orkar gå upp ur sängen, för det enda som väntar är ännu en dag i samma mönster.
    För jag har sökt jobb, aktivt, sedan december förra året. Har ivrigt letat efter tjänster som jag kan söka, sökt dem och sedan väntat på svar som hela tiden varit ”vi tackar för ansökan, men har valt att gå vidare med andra kandidater. Bättre lycka nästa gång”. Jag är trött på att hela tiden få nekanden, bakslag och misslyckanden smetat i ansiktet.
    Jag är trött, för jag försöker, men kommer ingen vart.