you're in the darkness too, so I stay in the darkness with you

Tre timmars sömn inatt. Fem timmars sömn igår natt. Vad fan händer med mig? Jag kan verkligen inte somna om nätterna. Inte förrän vid femtiden på morgonen, när många andra går upp. Hatar det med hela min kropp. Hatar. 
   Dagen har varit bra annars. Jenni ringde vid tolv och väckte mig. Kom hit fem minuter senare. Vår dag har bestått av massor av snack, viktigt och bra snack som jag bara kan ha med henne. Det behövdes mer än jag själv visste.
   Resten av dagen tänker jag fortsätta med det jag gör nu: lyssna på florence + the machine om och om igen. Sjunga med tills rösten spricker. Få ut det jag behöver få ut. Kanske blir det ett eller fem avsnitt av grey's sedan med. Det blir det nog. Idag tackar jag verkligen för att musiken och Jenni finns. Amen

I'm afraid to sleep because of what haunts me. Such as living with the uncertainty that I'll never find the words to say, which would completely explain just how I'm breaking down.
   I've become a simple souvenir of someone's kill. Like the sea, I'm constantly changing from calm to hell . Madness fills my heart and soul as if the great divide could swallow me whole. Oh, how I'm breaking down.