Det här med att vara speciell, att sticka ut från mängden. Det verkar vara något väldigt viktigt nu för tiden. Man får inte skriva om sin vardag, eller lägga ut dagens outfit i sin blogg, för då gör man som alla andra, eller så försöker man vara något man inte är. Men jag har funderat ett bra tag på vad som säger att man är unik eller speciell egentligen. Är det att man har en blogg som sticker ut? Att man har ett speciellt intresse, eller vad handlar det egentligen om?
Min åsikt är inte att man är mainstream om man har en blogg där man skriver om sin vardag, eller när man har ett intresse som många andra också har. Varje individ ska ha rätt att göra vad fan den vill, utan att bli dömd att inte vara tillräckligt bra, eller unik. Vi är alla unika på vårt egna sätt, och det är väl ändå därifrån ordet individ kommer ifrån? Vi är enskilda individer, som har rätt att göra vad fan vi vill i vårt fria land Sverige.
Och så undrar jag också varför personer som har stora bloggar utnämner sig själva till bloggvärldens talesman. Ni skriver listor på vad som utgör en tråkig blogg, vad man inte bör skriva i sin blogg och vad som är rätt och fel i allmänhet. Men har ni tänkt på det här med att alla kanske inte strävar efter att ligga högst i bloggtoppen? Kan ni förstå att det inte är något viktigt, för en annan? Har ni tänkt på att vissa bara har en blogg för att skriva av sig, för att uttrycka sig själv i skrift? Alla vill inte vara som ni, för då är vi tillbaka på ruta ett, där alla är likadana. Alla är speciella, men på erat vis.
Idag verkar det som att man inte får göra som någon annan, för då härmas man, och är som alla andra. Jo, men då får jag ju lägga ner min blogg, mitt intresse, facebook, fikastunder med vänner, promenader och annat. För det är alldeles för vanligt, det är vardag, det är tråkigt.
Min poäng är att även om vi gör saker som andra gör, så är vi alla speciella. Vi är speciella, unika. Vi sticker ut, och samtidigt är vi mainstream. Och jag gillar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar