min bebis som aldrig växer

Det har börjat lukta ganska mycket hemorojder om min blogg. Den är liksom som en intorkad bajsfläck som jag inte orkar göra något åt just nu, därmed börjar det lukta alldeles för mycket gammalt. Jag har haft fullt upp och kommer ha det en tid framöver, så jag måste ursäkta min lilla bebis för att jag inte orkar ta hand om den för tillfället.. Inte läsarna som jag inte vet att jag har.

Saker att göra denna veckan är följande:
Bli klar med allt gällande projektarbetet.
Tvätta i tre timmar imorgon.
Träna.
Plugga på annat relevant.
Flyttstäda hela lägenheten.
Packa och slutligen flytta på fredag.

vad de än lovar, har man hört det många gånger förr

om två veckor är det flytt som gäller, eller nu är det knappt två veckor ens. nästa vecka på fredag eller lördag är det dags. längtar som fan, fast ändå inte. har trivts helt okej här på hvitfeldtsgatan och att inte ha nära till civilisationen sedan kommer vara en gnutta jobbigt, men bara lite. jag har haft nära till stan sedan jag flyttade till pappa och vant mig vid att slippa vara beroende av busstider och skjuts, menmen. jag ska inte klaga. vi har någonstans att bo i ett halvår till då vi har chansen att hitta någonting vi verkligen vill bo i.

nuuuu ska vi ut och grilla i det fina vädret tillsammans med de två nötterna vi har till vänner.
ha en fin kväll!

lillasyster

Lillasyster, jag ser mig själv i dig och jag kommer ihåg när jag var som du. Skrämmande likheter började redan ses när du pratat ett tag. Det var ett jag som jag hade lagt bakom mig, ett jag som jag önskade att jag aldrig mer skulle se. Men vi är lika du och jag, och att se dig växa upp kan vara det mest fantastiska jag vet. Du har en chans att rätta till det jag gjorde fel. Du har en chans att lära dig av mina misstag. Så jag ska göra allt jag kan. Jag ska vara en bättre förebild och framför allt en bättre storasyster än jag förmått mig att vara hittills.
    När likheterna började komma och påpekades förnekade jag det. Jag ville inte påminnas. Det var inte ditt fel, men vem skulle jag ta ut det på? Mitt jag hade redan passerat förbi och jag kunde inte gå tillbaka och ändra det dumma jag gjort. Jag kunde inte förändra att jag var en sate till unge i samma ålder som du. Det var inte ditt fel.
    Jag var åtta år när det kom in en främmande man i mitt liv och bara ett år efter flyttade vi till något som kändes som andra sidan jorden. I själva verket var det endast tjugo minuters bussresa till staden jag växt upp i. Staden som var min trygghet, bland vännerna jag haft sedan dagis och med pappa i närheten. En stor omställning skedde och det var mycket nytt att lära. En ny bostad med nya grannar, en helt ny klass med satungar som jag och en främmande man att lära känna. De första åren gick bra. Endast några svackor och några berg- och dalbanor som gick lite för snabbt ibland.
    Det gick ett par år med galna husvagnssemestrar, fantastiska fisketurer, Mantorptältningar och andra familjeaktiviteter, med ett fåtal dispyter däri mellan, men inget markant hände. Jag hann till och med börja högstadiet innan satan hälsade på på riktigt. Sedan hände det någonting. Det var väl i samma veva som killproblem blev vardag och dagliga bråk med klasskamraterna inte gick att undvika längre som en väldig svacka började ta fart. I början av åttonde klass föll pusselbitar som tidigare suttit som limmat falla isär, och när en sak faller, då faller allting annat också. Ett typiskt tonårsbeteende växte sig allt större och troligen var det en aning värre än det brukar vara. Skolan, familjen och vännerna blev lidande och jag – jag förstod inte vad som hände. Innan någon hann blinka befann jag mig på en mörk plats, där satan bevakade varje steg jag tog.
    Ett år passerade förbi. Det segaste, jobbigaste och hårdaste året jag någonsin varit med om. Kaos rådde överallt. Allra mest hemma hos familjen Kristensson/Sundén/Bengtsson. Helvetet hade skapat en rafflande eld som då kändes omöjlig att släcka. En eld som spred sig fortare än ljuset och skadade många på vägen, men som jag ser det gör dessa svackor oss starkare och ger oss en viss berg- och dalvana. Jag förstod till slut att det var jag som orsakat branden och tillsammans hjälptes vi åt att släcka den. Lillasyster kom till världen då jag förstod att jag aldrig skulle bli av med den främmande mannen. På köpet fick jag en lillasyster. Och lillasyster, det är okej om du är som jag var – bara du blir dubbelt så bra som jag är nu.

min familj

i sjuan lärde jag mig att uppskatta min bror, eller ja, han fick mig att ändra mig. under ytan visades han vara den bästa personen jag lärt känna, någonsin. han hjälpte mig i genom den svåraste tiden som hittills varit i mitt liv och såg det ingen annan såg. sedan dess har han funnits där, hela tiden. det är ingenting jag någonsin skulle byta vår relation mot. du är det bästa, i singular.

mamma, min psykolog, min fina vän och världens bästa mamma i ett. jag var en förjävlig tonåring, en jävla satunge rent ut sagt, men du härdade ut. du beskyddade mig som mammor ska göra, du såg bortom det jag sagt och det jag gjort. i åttan började en riktigt fin relation dock växa fram, när jag äntligen vågade släppa dig in på livet. sedan dess har jag inte tvekat en sekund på att du är den finaste mamman man kunde önskat sig. (nu sitter jag även här och smålipar. haha)

pappa, min glädje och uppmuntran. vi som aldrig bråkar och du som alltid gör mig på bra humör. det var dig jag flydde till när slöinge var mitt fängelse och du min tillflyktsort. du har alltid välkomnat mig med öppna armar och ställt upp för mig. på senare tid har vi även kommit närmare varandra. det var ju inte förrän i slutet av nian/början av ettan jag flyttade hem till dig för att stanna. nu när jag flyttat hemifrån ringer du oftare och jag saknar dig alltid. du gör mig alltid så glad pappa, och jag älskar dig.

träning och andra katastrofer

jag sitter i vanlig ordning uppe längre än sebastian, tittar på CSI och är en gnutta uttråkad. detta är inget ovanligt, inte alls. det är snarare för vanligt. och istället för att utnyttja min utråkan till något viktigare (plugg) så sitter jag bara här och väntar på bättre tider.

tidigare ikväll tog jag mig till friskis och svettis för att gå på indoor walking bas. jag som brukar gå på medelpassen annars höll på att svimma av uttmattning. det märktes alltså att jag inte tränat på två veckor. aldrig igen. imorgon ska jag använda min löparapp och ta mig ut på en promenad. att bara sitta inne gör mig så galet oproduktiv. har inte lust med någonting efter en sådan dag, men idag när jag kom hem från träningen började jag bygga upp min projektrapport i huvudet. det är inte ofta jag kommer på sådana tankar, bara sådär.

summering: jag är dum i huvudet som inte fortsatte träna regelbundet när jag väl gjorde det. nu har jag massor att ta igen vilket får mig att bli arg på mig själv, men samtidigt så är jag glad. denna gången ger jag inte upp.

inte en dag försent

in the air

så jävla fint och jag mår så in i helvetes bra. sådana här dagar behöver vi alla. gick upp sent, satte på thé och åt en macka, bestämde mig sedan för att denna dagen skulle bli jävligt bra - så det blev den. jag har hunnit diska, plugga och städa lite. har även hunnit sitta ute på balkongen och njuta ett bra tag. fått lite färg och ska snart bege mig till träningen. den har ju blivit väldigt lidande de senaste veckorna i och med jobb och annat som tagit upp min tid, men jag köpte inte ett gymkort för att de ska se bra ut. denna gången ska jag verkligen ta tag i det.

för övrigt känns det sådär att projektarbetet ska in nästa vecka, men det fixar jag på något vis. det gör jag alltid. nu ska jag fortsätta ha en bra dag och ett fortsatt bra påsklov. hej!

fina coop

Det är jobb som gäller idag igen. Idag är det dock bara tre timmar, vilket gör mig smålycklig. Igår trodde jag att jag skulle avlida de sista timmarna och detta oroar mig för framtiden. Sex timmar är ju inte ens en vanlig arbetsdag. Herregud.

Nu sitter jag i alla fall och förbereder mig med en kopp varm choklad och en cigg på vår fina uteplats här på Coop. Ni andra får ha en bra dag medan jag sitter instängd här.

-

Kan åter igen andas

Lägenhetskontraktet ska skrivas på kvart i fyra på fredag. Lättnaden är endast obeskrivlig! Visst, det är bara i andrahand, men det ger oss tid för att spara ihop pengar och tid inför nästa flytt! Nu kan jag äntligen slappna av igen.

Nu ska jag sova jämte min underbara pojk. Godnatt

jävla förväntan

Inför förra gången vi skulle på lägenhetsvisning var jag alldeles för förväntansfull. När vi kom dit blev jag plötsligt den mest besvikna flickan på planeten Tellus. Så jag lärde mig en läxa och ska inte göra om det igen. Dock sitter jag här nu och kan inte sova, för imorgon ska vi åka och kolla på en annan lägenhet. Jag är inte förväntansfull denna gången, utan mest rädd. Det är inte alls långt kvar tills vi måste flytta nu, så jag hoppas verkligen att denna faller oss i smaken.

Alla borde hålla tummarna för mig och min kära sambo imorgon. Och jag hoppas verkligen att ni andra sover gott. Natti

min första kärlek

Den första stora kärleken jag hade har resulterat i en fin vänskap, vilket är så jävla fint. Även om han bor far far away och vi inte träffats på två år är det precis som det ska vara. Han finns där när jag behöver honom och jag likaså, vi kan prata om allting och uppmuntra varandra när det behövs. Jag kunde inte vara mer tacksam för att jag fick lära känna honom och vara en del av hans liv. Jag är så jävla glad. Telefonen är fan den bästa uppfinningen som någon gjorts. Det är väl det jag har att säga.
   Pontus, tack för att jag får vara din vän. Vi hörs och ses i sommar.

presentera dig själv

Jag har funderat på den mest lämpliga presentation för att presentera mig själv, Lovisa Bengtsson i egen hög person. Det brukar oftast bli "jag är en social och utåtriktad person", men det stämmer ju inte alltid. Ibland (till exempel som idag) vill jag bara stänga in mig, inte prata med någon förutom mamma och inte göra någonting alls. Sådana dagar kommer väldigt ofta, tyvärr. Mer och mer den senaste tiden. Det är väl stressen inför studenten och balen som gör det, plus osäkerheten kring vart jag kommer bo den första maj. Jag önskar att jag kunde stänga av alla orosmoment och bara fokusera på plugget nu, men det ena hänger ju ihop med det andra så det går inte att bara stänga av. När jag är på bra humör är jag en social och utåtriktad person, men eftersom jag känner mig sur, arg på världen, stressad och otålig de flesta dagarna borde det vara så jag ska presentera mig, men det passar sig ju inte. Det är svårt att vara sig själv ibland, väldigt svårt. Jag undrar även hur mina klasskamrater ser på mig. Jag försvinner in i min egna värld när jag är på mitt dåliga humör. Hör inte av mig till någon, visar mig inte i skolan och sedan kommer jag tillbaka. Precis som ingenting hade hänt.

Jaja, vad ska man göra och vem fan bryr sig - det är mitt motto. 

tvätterska

Då sitter man i Slöinge och är tvätterska idag. Gick upp halv tio idag, åt några mackor och gick och lade mig igen. Det snurrade alldeles för mycket i huvudet. Hatar sömnproblem mer än något annat. Undrar när det ska bli bra igen. Imorgon har jag i alla fall gett mig fan på att jag ska till skolan 08:10! Måste komma upp i tid, ha ett handledarmöte och plugga. Klockan två är det sedan lägenhetsvisning på Rotorp, så det gäller att alla håller tummarna för att de andra fyra inte vill ha lägenheten.

Jag ska snart bege mig till Halmstad igen. Har faktiskt pluggat idag och känner mig nöjd över min insats. Imorgon är det ännu mer plugg. Har bestämt mig för att plugga sex dagar i veckan och ha en vilodag. Det känns rimligt. Ni andra få sova gott medan jag bilar tillbaka till halmstad. Ha det!

mister cool

family first

Idag har jag spenderat min dag i Falkenberg. Druckit kaffe och ätit med familjen, tagit en promenad tillsammans med Niclas och Alexander på stranden och sedan bilat vidare till Slöinge. Drack åter igen kaffe, pratade om all möjlig skit och myste. Är nu tillbaka i Halmstad och är hungrig som fan. Ska be min rara man att laga mat snart. Annars ska jag väl plugga och se film ikväll. Imorgon börjar vanliga veckor i skolan igen. Detta ser jag inte fram emot, men lov vecka 16 är absolut ingenting att klaga över.

bred dina vida vingar

... och hälsa farmor där uppe.