Den första stora kärleken jag hade har resulterat i en fin vänskap, vilket är så jävla fint. Även om han bor far far away och vi inte träffats på två år är det precis som det ska vara. Han finns där när jag behöver honom och jag likaså, vi kan prata om allting och uppmuntra varandra när det behövs. Jag kunde inte vara mer tacksam för att jag fick lära känna honom och vara en del av hans liv. Jag är så jävla glad. Telefonen är fan den bästa uppfinningen som någon gjorts. Det är väl det jag har att säga.
Pontus, tack för att jag får vara din vän. Vi hörs och ses i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar