När man pratar med pappa i teletorsk är det som hela konversationen och orden sitter samman. Allting går så fort, och man vet aldrig när samtalet ska ta slut, för det kan komma närsom.
Hej-slovis-vad-göööör-du? jag svarar (snabbt som tusan) pappa: nej-inte-så-mycket-kommer-slovisen-till-pappa-snart?-imorgon?-vi-hörs-slovisen-hareeeebra-hejrååå. Slut. Där emellan har man ingenting att säga, eller man hinner fan inte.
Promenad i sköna gröna slöinge väntar såklart (ska vi riva hela haket, sååklart!) harebrahejdå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar