När jag tänker tillbaka på alla fina minnen jag har kan jag inte göra annat än le, och le och le. Med tanke på att jag bara är 17 år så har jag varit med om en hel del fint, som många andra kanske inte upplevt än. Jag har varit kär två gånger, faktiskt. Jag har växt upp med en fantastiskt kärleksfull familj, en rolig pappa, en fin och omtänksam mamma och en bror som visat mer och mer kärlek mot mig ju äldre vi blivit. Nu vet vi var vi har varandra, och det är nog ingenting jag är mer tacksam över än just det. Jag har vänner som står mig väldigt nära och som jag värderar högt, både gamla vänner som jag aldrig vill släppa och nya vänner som visat att det är värda allt bra de får.
Jag har en barndomsvän, en sådan som gick på Bamse när jag gick på Gröna Fjärilen på Kompisens dagis. En sån som alltid får mig att skratta och jag aldrig någonsin har bråkat med. Hon som står kvar när andra har svikit, vars telefonnummer jag alltid kommer komma ihåg. Vi som satt där i brandtrappan på Möllevägsskolan och skrev kärleksbrev. Vi som hoppade hage, grät när jag var tvungen att byta skola och återförenades med glädjetårar ett par år senare. Henne jag delat mitt liv med, helt enkelt.
Jag fick bli storasyster, hålla ett litet spädbarn i min famn som jag visste skulle stanna hos mig hela livet. Jag fick se någon ta sina första steg, tappa sin första tand och säga sitt första ord. Jag och min låtsaspappa har tillslut insett att det är lönlöst att bråka och att det finns en bra person bakom båda fasaderna. Jag har äntligen börjat trivas hemma hos min mamma, fått ett nytt rum och min lillasyster har börjat uppskatta sin storasyster.
När jag tänker på det här kan jag inte förstå varför jag ibland känner mig nere, värdelös och åtsidosatt, men det är väl så att man tar dag för dag och ibland har så mycket att tänka på att man glömmer av allt det fina som livet faktiskt innebär.
Nu vill jag att ni tänker efter, och kanske skriver ner någonstans vad ni har varit med om. Era fina stunder som gjort er till vad ni är.
Jag kommer aldrig sluta vara tacksam för de människor som visar tacksamhet tillbaka. Ni är så jävla fina, allihop.
tack luvisa. visst ser jag dig som en syster, men du är något mer - du är en bästa vän.
SvaraRaderahelt fint skrivet. känsla.
SvaraRadera(och förresten är det ett hyllningstal jag ska skriva)