När söndagen börjar närma sig växer tomhetskänslan i kroppen i takt med att sekunderna går. Och när dagen är här har den blivit så stor att jag mår illa. Det känns som att den tränger ut alla mina andra organ i kroppen. Det blir svårare att andas, och hela kroppen blir sådär tung, att man knappt orkar lyfta armarna. För jag vet att 'nu dröjer det fem dagar innan jag och S ses igen', och ibland är det även längre än så. Som denna veckan.
I helgen åker han till Stockholm, och jag försöker hitta saker att fördriva tiden med, så att mina tankar läggs på annat. Viktigt som oviktigt, bara det är något som får mig att sluta sakna en stund. För jag står inte ut med känslan som gör att det värker i hela mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar