En outhärdlig värme slår en i ansiktet tidiga mornar. Värmen går inte att undvika någonstans. Det står helt still. När man öppnar fönster i hela huset för att få korsdrag blir det istället till en enda stor bastu. Det klibbar, man lökar, kan inte andas och suckar hejdlöst över den oundvikliga hettan som kryper sig in under skinnet var man än befinner sig. Trettio grader varmt i solen, i skuggan, på morgonen, kvällen, natten och ljusa dagen. Det är sommar i allra högsta grad och det är nu man längtar till kylan, till den outhärdligt kalla vintern då man väntar, ber och längtar tills den varma sommaren ska träda fram. Varmt finns landet lagom?
En kall dusch gör ingen nytta, då man börjar löka så fort man börjat torka av sig. Det är i sådana situationer jag frågar mig själv hur fan afrikaner har kunnat leva i så många generationer. Helt omöjligt. Värmen gör en dessutom galen. Hjärnan får en konstig konsistens och cellerna flyter ihop. In blir ut och då blir nu. Dagar och veckor dras samman och tillslut förstår man ingenting. Vad gjorde jag igår? Vad var det nu jag skulle göra idag? Vad heter du? Vad heter jag? Var är jag? Va? Va? Va? Helt nollställd. Jag vill, men inte min hjärna.
Jobbet är inget undantag. Coop Forum, även kallad den enorma bastun, är min arbetsplats. Policy för klädsel bestämmer att vi måste ha ”figursydda” långbyxor på oss när vi jobbar, samt en varm skjorta, sockar och svarta joggingskor. Varmt. Som. Fan. Inte nog med det, nej, utan det är även 30 grader framme vid kassorna där vi stackare sitter flera timmar i sträck och jobbar. ”Ni har ju ett sjukt slappt jobb. Klaga inte. Tre-timmarspass är ingenting i jämförelse med mitt otroligt krävande jobb!”, säger ovetande personer. Ni kan väl testa själva att spendera en hel sommar inne på Coop Forum i trettio graders värme, försöka komma ihåg massvis, verkligen massvis med plu-koder i huvudet i, samtidigt som ni måste sitta still i varma kläder utan luftkonditionering. Nej, det vill dem inte. Då får man tyst på dem, för den gången. En gång för alla – tre timmar i den värmen, med den stressen och det tänkandet räcker gott och väl per dag. Nog klagat om det.
Sommar är väl ändå härligt. Sommarjobb som inte ger tillräckligt med pengar för att bli användbara på ett bra sätt, outhärdlig värme, opassande kläder och alldeles för lite tid. Sköna, ljuvliga, svenska sommar. Man vill ju bara.. jag vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar