rara tanter och stinkande gubbar

Tryggheten från gamla dagar. Glädjen och de små problemen. Då man inte visste att gubbarna med trasiga kläder och stank som någon på andra sidan stan skulle känna, var alkolister. Leksakståget som låg på andra sidan den "stora vägen" i badhusparken, mitt emot felicias lägenhet på brogatan var det stora nöjet, och man pratade och skrattade med gubbarna som satt där, antingen påtända eller dränkta i sin alkohol utan att bry sig om att dem stank eller inte kunde sitta rakt. Man visste inte heller bättre än att följa med en gammal tant hem som ville bjuda på polly, utan det fick man reda på senare när föräldrarna hade varit utom sig av oro. "man ska inte ta emot saker av främlingar, och inte följa med dem hem. det kan vara farligt". Varför? undrade man då i tantens försvar som bara ville vara snäll och bjuda på godis och låta mig se och klappa hennes fina hundar. Den rara tanten förlorade och föräldrarna vann. De sa att jag var för liten för att förstå sånt, men att jag iallafall skulle veta att det var fel och att dem blev oroliga. Ska jag vara ärlig förstår jag fortfarande inte varför man inte kan pratade med stinkande gubbar eller små tanter som vill bjuda på polly. Alla dessa fördomar förstör och blir bara värre ju äldre man blir. Dumdumming samhälle säger jag bara. Godnatt