Jag saknar min infekterade aids-smitta (sara) och har inte någon lust att gå ett helt år till utan aids i skolan. Vill inte heller att det ska bli sommarlov, för då lämnar folk deras hemstäder och börjar bygga sin framtid. Min framtid ser ut att hamna på Coop. Eller nej, även om jag trivs med tanterna där och har lärt mig jobbet så skulle jag hellre få aids på riktigt än att jobba där resten av mitt liv. Jag måste bara hitta ett intresse, eller så fortsätter jag bara skriva och skriver en självbiografi (väldigt orginellt). Eller nej, någon gång ska jag finna min hobby och det jag brinner för. Tänk så slutar jag som en prostituerad. Hade kanske varit något, för då hade jag kunnat skriva en självbiografi igen och alla hade garanterat läst den!! Det var det bästa förslaget hittills, så kom gärna med andra. Vem har lite ångest för framtiden? Jag jag jag jag jag jag jag jag.
Vem har den finaste vännen man kan önska sig är också en jävligt bra fråga, och svaret på det är åter igen: jag. Viktoria Angel, det finns inga ord på detta jävla språket för att beskriva dig eller den känslan jag får när jag tänker på alla våra minnen. Så här sätter jag punkt.
älskade fina du! Jag saknar dig med! Och jag saknar min skoltid med dig! Men vet du vad? Christian ska flytta till Falkenberg i Juni. Och det betyder att jag kommer att spendera mycket mer tid där. och det betyder mycker mer tid med dig! Du och jag på stranden i skara (heter det skara?)
SvaraRaderaPuss mitt gos