dark and twisted

imorgon är det läkarbesök som väntar, eller faktiskt idag om endast fem timmar. innan dess ska jag hinna sova en stund, äta frukost och klä på mig, samt ta mig in till stan med bussjäkeln som går tio i åtta. sedan kommer det säkert ta hundra timmar hos doktorn, för att han ska fråga massa frågor, ta massa tester och ställa ännu mer massa frågor. sedan vid tre ska jag jobba, till åtta. förhoppningsvis ska jag överleva också. det blir en jäkla utmaning. och så läser kanske någon detta och tycker att jag är dum som inte gått och lagt mig helst för några timmar sedan, men det är inte heller så jäkla enkelt när man är full av nervositet och i vanliga fall har svårt för att sova. men i vilket fall som helst ska jag gå in och lägga mig bredvid min trygghet/pojkvän och krama honom tills han hostar och får ont i magen, för det är min enda tröst inatt. och så ska jag läsa min bok som inte handlar om sjukhus/sjuka människor eller döden. för det skulle ju bara göra detta värre.

ni andra ska väl gå upp om några timmar, max tre. så det är väl bäst att försöka vara lite trevlig och önska er andra en god morgon!

the fight has just begun

ledig i två dagar. jobbar fredag. ledig lördag. och sedan börjar jobbmaraton, fjorton dagar i streck. jag försöker förbereda mig för detta, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. jag är även rädd för doktorn och dit ska jag på fredag.

idag har jag träffat evelina mårten. vi lunchade och fikade tillsammans och nu sitter jag hemma hos pappa i falkenberg. tänkte höra med jenni om hon vill ses när hon slutat jobba också, nu när jag ändå är i krokarna. för övrigt blir jag genuint glad varje gång jag ser min fina tumring. ugglan på mitt finger ser sådär klok ut som bara ugglor kan göra, och jag gillar den. nu ska jag dricka kaffe tillsammans med min finfina bror och min finfina pappa. ha det bra i det härliga vädret, allihopp

kom hem

Hela min kropp värker av saknad efter min vän, Gabbelina.

insomnia

Imorgon är det jobb igen. Halv tio sätter alarmet av och jag förstår inte hur svårt det kan vara att sova, för allt jag vill och önskar mig är att ligga kvar i sängen och sova vidare på morgonen. Det är alltid så. Jag drar mig för att gå och lägga mig, för att jag vet vad som väntar mig (minst två timmar av stirrande i taket, vridande etc) och när jag väl har somnat vill jag aldrig sluta sova. Det är ju en fantastisk känsla, när mardrömmarna inte slår in.

Nu ska jag gå ut och röka, sedan gå och lägga mig med en skvallerblaska för att ha någonting som tröttar ut mig, för en stund åtminstone. Jag hoppas att ni andra sover gott.

frågetecken

Jag fortsätter gå runt och undra hur jag hamnade här, och nu undrar jag även hur jag kunde vara så naiv och tro att alla mina komplex skulle försvinna bara för att en öronoperation genomfördes. Jag undrar också hur jag tänker när jag går runt och är missnöjd, men fortsätter i gamla vanor. Är jag så dum, korkad och naiv? Nej, jag är bara lat och naiv. Inte dum eller korkad. Problemen försvinner inte av sig själv. Någonting måste förändras, nu.

midsommarafton

Det är dags att ladda kameran och ge sig ut!

det sägs att det är sommar nu

är det såhär det ska kännas?

Ingen tror att deras liv bara kommer bli helt okej. Allas kommer bli suveränt och det är vad vi intalar oss när vi är i den åldern jag är i nu, och när vi har bestämt oss för att allas våra liv ska bli suveräna byggs det upp förväntningar per automatik. Förväntningar på vilka vi ska vara och vart vi kommer hamna.
   Jag jobbar i kassan på coop och jag ser människor med familjer, människor som är påväg någonstans, människor som har hamnat någonstans och människor som har åldrats, varje dag. Det är när alla dessa människor med liv passerar mig jag funderar på vart jag kommer hamna. Var och med vem.
   Jag sitter still och de andra är hela tiden påväg någonstans. Jag läser bara in deras varor som är en del av vardagen. Jag är en del av deras vardag och dem märker inte ens av mig. Jag sitter bara där och läser in deras vardagsvaror.
   Istället för att göra någonting åt detta. Typ, skaffa mig ett liv där folk jag inte bryr mig särskilt mycket om bara är en del av min vardag, bara sådär, men det går ju inte bara att komma hem från jobbet och skaffa sig ett liv där man plötsligt gör saker hela tiden. Det krävs en hund, massa pengar, en villa/flott våning och en ring på fingret för att man ska förstå att man har ett liv. Eller?
   Sedan, om tio år är man där och då ser man tillbaka på de senaste tio åren som varit och saknar oftast det. Och det jag inte förstår då är varför man inte lever i nuet? Varför är det så fan-jävla-tastiskt svårt att leva i nuet, människor?

fan-freaking-tastic

Jag har officiellt börjat jobba nu. Numera är jag en arbetande kvinna, som faktiskt är väldigt kreativ om jag lägger den sidan till. Inatt har jag suttit och skrivit ut foton till mitt album jag köpte i veckan, på coop, där jag jobbar. Albumet blir i alla fall riktigt bra, eftersom dem första sidorna i albumet består utav studentbilder. Helt fantastiskt, för sedan när jag blir äldre och visare kan jag se tillbaka till det som blott är ett minne vid den tiden jag blir vis(-are).

Nu är jag för trött och jag märker att jag inte riktigt skriver så att någon annan förstår. Så, sova kan vara ett alternativ. Kanske. Jag hoppas verkligen att ni andra som går och lägger er precis denna sekund jag skriver detta, kommer sova otroligt skönt inatt. Så, god natt.

tomhet, och sådant

Att ta studenten och gå ut med betyg jag inte är rädd för att visa upp är någonting av det bästa jag gjort hittills i mitt artonåriga liv. Nu när allting är över känns det mest tomt. Jag har fortfarande inte fått mitt arbetsschema för sommaren, så just nu går jag bara och väntar på att få börja jobba. Jag vill sätta igång nu. Är rädd för att bli rastlös och känna ett ännu större tomrum än vad jag redan gör.

Jag är i vilket fall som helst riktigt nöjd över min studentdag och allting som hörde där till. Tack till er som medverkade och gjorde dagen till något att minnas.'