God murgon

Såhär trött vill jag ju inte vara när jag ska göra min comeback till skolan! Jag är pitttrött, skojar inte. Sitter även här och snorar och råkade nysa när jag precis hade ätit upp frukosten så några smulor kom ut genom fel hål om man säger så. Usch.

Ska börja göra mig iordning nu. Känner fan inte för det, men det är ett måste. Borsta tänderna - prio ett. Vi hörs senare!

Nu är en godispåse borta och jag känner redan av att det kommer göra förbannat ont i benen imorgon. Men vad gör man inte för att få en finare kropp? - ska fortsätta se på Paradise Hotel nu. Spännande nu när två nya tjejer har kommit dit! Hajrå



F.ö vill jag hemskt gärna ha sommar igen. Om jag någonsin har sagt att jag tycker om vintern tar jag tillbaka det.

Motivation och motion

Nu bär det ut på en sjuihelvetes runda innan Paradise Hotel börjar. Lika bra att börja minska min fetma nu. Hörs senare!

Jag har bestämt mig för att bli mindre lat, helt enkelt

Medan jag ikväll sitter och kränger i mig plugg-godis har jag och mamma bestämt att jag och pappa ska åka och hämta motionscykeln vi har hemma hos mamma. För att förebygga mina sömnproblem (och eventuellt fetma) ska jag börja motionera och eftersom jag är en såpass lat människa är en springrunda inget alternativ. Utan för att motionera och ändå ha det bekvämt ska jag ha en motionscykel framför tv:n så jag fortfarande kan se mina favoritprogram, men ändå vara nyttig.

Den kommer ta en jäkla plats som jag egentligen inte har i mitt rum, men det får det fan vara värt. För att jag inte ska vara helt onyttig när jag befinner mig hos mamma ska jag ha kvar min boxningssäck där.

Jag har bestämt mig nu. En gång för alla. Jag ska vara fit när nästa sommar kommer. Tänkte även förändra lite i mitt utseende och gå tillbaka till blondt hår igen till våren, eller innan.

Älskar förändringar och herrejävlar vad det ska förändras nu! SMÄTT I RÖMPAN

En dröm som kanske hade en betydelse?

Inatt hade jag en underlig dröm. Allting började med att jag blev skickad till ett behandlingshem. Jag fick aldrig svar på varför, men nödvändigt var det tydligen. Jag kom in i en lång korridor med beiga väggar och vita dörrar som satt tätt intill varandra. Första intrycket var att det var som fängelsecellar, men när jag kom in i mitt rum var det jättefint. Pappa kom och lämnade lite grejer. Mina duntäcken, kuddar och annat nödvändigt. Jag började packa upp och i rummet intill mig bodde en kille som jag kände igen. När han såg mig utbrast han något i stil med "Jaså, så det är du som ska bo där nu?" och log mot mig. Det kom in nytt folk i mitt rum hela tiden, som jag blev bra vänner med direkt. När jag hade fixat klart på mitt rum gick vi ut i den långa korridoren och jag såg hela tiden ansikten jag kände igen. En kille jag haft på msn ett tag, andra som jag träffat innan och saknar, och längst bort i korridoren såg jag en skymt av Sara Söderlind. Jag sprang fram till henne och hon visade mig hennes rum som låg på tomten utanför alla andras rum, helt ensamt. Jag kommer inte ihåg vad vi gjorde, men allting kändes så jävla bra. Alla på behandlingshemmet var egentligen normala. När allting var som bäst i drömmen började ansiktena förvridas på alla möjliga sätt på människorna.

Jag blev rädd och vaknade med ett ryck. När jag vaknat satte jag mig upp i sängen och tänkte igenom drömmen, och kom och tänka på att de som jag kände igen i drömmen är sådana människor jag verkligen saknar. Måste ta tag i att träffa dem snart. Fina vänner.

Precis som lutande tornet i pisa

Hur fan uttrycker man sig när alla ord är uttvättade och inte betyder någonting längre? Jag vet inte. Vet någon? Jag tror inte det.

Folk använder sig av låttexter som andra har skrivit när de ville uttrycka någonting. Jag med, jag är inte olik er. Det känns dock fel. Det är inte mina ord, inte mina meningar och formuleringar. Jag klandrar inte, för jag vet själv inte hur jag ska uttrycka mig. Oftast, aldrig, inte ens lite.

Nu hade jag velat sätta ord på någonting som verkar omöjligt. Något jag har kämpat för men som ändå inte ger med sig. Går i motvind eller trampar vatten? Ingen aning. Poetiskt lät det iallafall.

- och gud det gör så ont att något så nära kan vara så långt bort.

En smula nostalgi

Har suttit och kollat igenom gamla bilder och tog några från min brors hårddisk. Hittade denna skönheten. Mina fina syskon.

Ville bara visa, för det är inget annat jag är så stolt över.

Det tar den tid det tar

Denna veckan gick inte alls som planerat. Jag skulle bara till doktorn i måndags för mina konstiga utslag. Jag mådde bra och jag var pigg. På kvällen började jag känna att jag hade ont i mina halsmandlar, och det var där det satte fart. När jag vaknade nästa morgon kändes det som mitt huvud var nära på att explodera och halsen samt min röst var tjock. Nästa dag var det bara huvudet på morgonen, men istället för att bli bättre började min näsa täppas igen och snora. Lyckovecka har det kanske inte varit nej, men nu känns det äntligen som det är på bättringsvägen. Jag ska aldrig mer önska att jag ska bli sjuk. Plugghögen blir inte mindre för att man ligger hemma, snarare tvärt om. Fast det har ändå varit lite skönt att kunna sova hur länge som helst in på dagen, plugga hemma och dricka kaffe hela dagen lång.

Den enda nackdelen är att man inte har något socialt umgänge förutom familjen när man är sjuk. Blir galen tillslut och saknar skolan lite. Nästa vecka ska jag ge järnet i skolan. Positiv anda är det som gäller. L kommer hem snart också, om en vecka och några dagar. Det ska vi fira. Pussas och kramas!

Whine

Jag är så förkyld att jag inte känner bajslukt.

I need you like a heart needs a beat

Det går inte över och jag känner mig lika ynklig som innan. Lyssnar på Underoath och skriker lite med min redan förstörda och tjocka röst. Men det är fint, och Doktor Glas är ful. Försöker skriva klart denna jävla grejen om boken, men det går inte framåt. Sitter hellre här och lyssnar på musik och pratar med människor.


Kolla vad ynklig jag är, herrejävlar. Eller