fredag, november 20

Det tar den tid det tar

Denna veckan gick inte alls som planerat. Jag skulle bara till doktorn i måndags för mina konstiga utslag. Jag mådde bra och jag var pigg. På kvällen började jag känna att jag hade ont i mina halsmandlar, och det var där det satte fart. När jag vaknade nästa morgon kändes det som mitt huvud var nära på att explodera och halsen samt min röst var tjock. Nästa dag var det bara huvudet på morgonen, men istället för att bli bättre började min näsa täppas igen och snora. Lyckovecka har det kanske inte varit nej, men nu känns det äntligen som det är på bättringsvägen. Jag ska aldrig mer önska att jag ska bli sjuk. Plugghögen blir inte mindre för att man ligger hemma, snarare tvärt om. Fast det har ändå varit lite skönt att kunna sova hur länge som helst in på dagen, plugga hemma och dricka kaffe hela dagen lång.

Den enda nackdelen är att man inte har något socialt umgänge förutom familjen när man är sjuk. Blir galen tillslut och saknar skolan lite. Nästa vecka ska jag ge järnet i skolan. Positiv anda är det som gäller. L kommer hem snart också, om en vecka och några dagar. Det ska vi fira. Pussas och kramas!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar