Är inne på de första timmarna på Mars. Har spenderat dessa framför SVT2 där en dokumentär går, om fotografen som jag nu glömt av vad han heter, men som kallas 'Geniet från Flen'. Grymt härlig och intressant.
Kvällen har dessutom varit väldigt löjligt fantastisk. Från ingenstans fick jag en sådan skrivlust, och tillslut hade jag kladdat ner sju sidor med minnen, roliga som jobbiga. Fick mig även ett par goa skratt när pappa berättade om bortglömda minnen från vår barndomstid och från tiden då vi var åtta personer i familjen och bodde på landet. Och när föredettingar bajsat ner sig i matbutiken, och dagen till ära hade vita, tunna byxor på sig. Skrattade utan andpauser och tårarna sprutade. Älskar att bli påmind, och minnas precis hur det var.
Som den gången när jag och bror var små och vi fortfarande bodde i vårt radhus på postvägen med mamma och pappa. En dag var vi på vallarna och hela familjen blev av någon anledning jagad av en ilsken tupp. Bror grät hysteriskt, jag skrattade så mycket att jag kissade ner mig lite och mamma och pappa försökte mota bort tuppen och lugna Alexander samtidigt.
Eller första gången jag käkade grillat hos familjen Nilsson, som sedan skulle bli min familj. Det satt tre vilda ungdomar vid bordet, samt jag, Bellis och Anette. Gafflar, knivar och matrester flög kors och tvärs över matbordet, samtidigt som det vrålades och slogs. Där satt jag, knappt tio år fyllda och var livrädd. Hade gråten i halsen och ville mest att middagen skulle vara över så att jag kunde få åka hem och aldrig igen återvända. Då visste jag inte att min pappa och Anette skulle flytta ihop, och att vi skulle bli familjen 'kaos'.
Och den gången vår åtta-manna-familj bestämde sig för att bila till Köpenhamn och stanna där en vecka. Kaoset började redan innan vi hade satt oss i bilen. Jag och Bellis bråkade om vem som skulle få sitta fram, och till min förfaran var det Bellis som fick sin vilja igenom den gången, och jag grät hela vägen ner till Köpenhamn där jag satt och delade säkerhetsbälte med pappa i baksätet på vår Volvo DRA331. Veckan i Köpenhamn blev inte mindre dramatisk. Det var knappt om sängplatser i huset som var vårt i en vecka, så pappa och Anette hade placerat mig och Bellis på samma madrass, med ett täcke att dela på, i en hel vecka. Varje kväll bråkade jag och Bellis om vem som hade mest täcke och varje kväll somnade vi av utmattning. Kaos. Så. Jävla. Mycket. Kaos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar