jag. hatar. mörker.
fyfan.
pallar inte vara så jävla rädd varje gång mörkret börjar falla. jävla känsla när man går och lägger sig, släcker ner allting och allt blir tyst. man hör allt, allt som inte är något och allt som kan vara något. man ser konturer, siluetter. panik!
hatar den ständiga klumpen i magen. varje natt. fan. nu ska jag sätta på tv:n och förhoppningsvis somna någon gång. hej
ja, vad fan är det man är så jävla rädd för?
SvaraRadera