frågetecken

Jag fortsätter gå runt och undra hur jag hamnade här, och nu undrar jag även hur jag kunde vara så naiv och tro att alla mina komplex skulle försvinna bara för att en öronoperation genomfördes. Jag undrar också hur jag tänker när jag går runt och är missnöjd, men fortsätter i gamla vanor. Är jag så dum, korkad och naiv? Nej, jag är bara lat och naiv. Inte dum eller korkad. Problemen försvinner inte av sig själv. Någonting måste förändras, nu.

midsommarafton

Det är dags att ladda kameran och ge sig ut!

det sägs att det är sommar nu

är det såhär det ska kännas?

Ingen tror att deras liv bara kommer bli helt okej. Allas kommer bli suveränt och det är vad vi intalar oss när vi är i den åldern jag är i nu, och när vi har bestämt oss för att allas våra liv ska bli suveräna byggs det upp förväntningar per automatik. Förväntningar på vilka vi ska vara och vart vi kommer hamna.
   Jag jobbar i kassan på coop och jag ser människor med familjer, människor som är påväg någonstans, människor som har hamnat någonstans och människor som har åldrats, varje dag. Det är när alla dessa människor med liv passerar mig jag funderar på vart jag kommer hamna. Var och med vem.
   Jag sitter still och de andra är hela tiden påväg någonstans. Jag läser bara in deras varor som är en del av vardagen. Jag är en del av deras vardag och dem märker inte ens av mig. Jag sitter bara där och läser in deras vardagsvaror.
   Istället för att göra någonting åt detta. Typ, skaffa mig ett liv där folk jag inte bryr mig särskilt mycket om bara är en del av min vardag, bara sådär, men det går ju inte bara att komma hem från jobbet och skaffa sig ett liv där man plötsligt gör saker hela tiden. Det krävs en hund, massa pengar, en villa/flott våning och en ring på fingret för att man ska förstå att man har ett liv. Eller?
   Sedan, om tio år är man där och då ser man tillbaka på de senaste tio åren som varit och saknar oftast det. Och det jag inte förstår då är varför man inte lever i nuet? Varför är det så fan-jävla-tastiskt svårt att leva i nuet, människor?

fan-freaking-tastic

Jag har officiellt börjat jobba nu. Numera är jag en arbetande kvinna, som faktiskt är väldigt kreativ om jag lägger den sidan till. Inatt har jag suttit och skrivit ut foton till mitt album jag köpte i veckan, på coop, där jag jobbar. Albumet blir i alla fall riktigt bra, eftersom dem första sidorna i albumet består utav studentbilder. Helt fantastiskt, för sedan när jag blir äldre och visare kan jag se tillbaka till det som blott är ett minne vid den tiden jag blir vis(-are).

Nu är jag för trött och jag märker att jag inte riktigt skriver så att någon annan förstår. Så, sova kan vara ett alternativ. Kanske. Jag hoppas verkligen att ni andra som går och lägger er precis denna sekund jag skriver detta, kommer sova otroligt skönt inatt. Så, god natt.

tomhet, och sådant

Att ta studenten och gå ut med betyg jag inte är rädd för att visa upp är någonting av det bästa jag gjort hittills i mitt artonåriga liv. Nu när allting är över känns det mest tomt. Jag har fortfarande inte fått mitt arbetsschema för sommaren, så just nu går jag bara och väntar på att få börja jobba. Jag vill sätta igång nu. Är rädd för att bli rastlös och känna ett ännu större tomrum än vad jag redan gör.

Jag är i vilket fall som helst riktigt nöjd över min studentdag och allting som hörde där till. Tack till er som medverkade och gjorde dagen till något att minnas.'

IMORGON, IMORGON ÄR DET DAGS

Ja, vilken jävla människa som helst borde förstå hur frustrerat taggad jag är inför imorgon. Studenten it is, och jag ska ha så jävla kul - oavsett väder och annat som kan hända!

Ska bli sjukaste skönt att börja på ett nytt kapitel i livet, för mig som har hatat skolan sedan ettan på lågstadiet. Till er andra som inte tar studenten imorgon: Ha en trevlig jäkla fredag.

TVÅ DAGAR, BARA TVÅ

För ovanlighetens skull öppnade jag upp min egna blogg idag. Det var inte en vacker syn. Dålig uppdatering och väldigt tråkig layout. Jag borde verkligen lägga ner mer tid på detta, för min egna skull. Jag gillar ju faktiskt att skriva och måste behålla flödet nu när jag slutar skolan, för att det inte ska kännas som en nystart när man börjar plugga lite senare i livet.

Studenten är fan på fredag, om mindre än två dagar och det är något av det galnaste jag skrivit i den här bloggen, för jag kan knappt fatta det själv. Att det faktiskt är sommar nu har jag inte heller insett. Det brukar komma i mitten av juli.

Nu ska jag sova, för imorgon är det massor att fixa. Godnatt, nära och kära

better than all the rest

balen 2011 - klackarna i taket

Balen ägde, minst sagt. Det kommer vara ett minne att bära med sig för resten av livet, så tack till mina två baldejter Gabbe och Emma, samt alla andra som gjorde kvällen, natten och morgonen minnesvärd.