För ovanlighetens skull vaknade jag upp imorse med en motivation som hette duga. Jag kände att detta var dagen för att få bort en del av plugget jag har kvar, för nu är det bara tjugo dagar kvar innan betygen sätts, ungefär. Jag käkade frukost, kokade kaffe och gick till min väska för att hämta mitt USB-minne och material för att kunna sätta mig ner och plugga. I väskan låg där inget USB-minne och inget annat jag behövde heller för den delen. Jag som var så säker på att det var där det låg. Sedan den stunden imorse har jag letat och letat och varit nära till att slita bort mitt hår och lägga mig ner för att dö lite. När Sebastian sedan kom hem vid kvart i fyra delade jag med mig om min misär till honom och förklarar vad jag letat efter hela dagen. Då reser han sig upp och lyfter på några pappersbuntar som ligger i soffan i kontoret. "Är det detta du letat efter?" säger han och håller upp min facking mapp där mitt USB ligger.
Nu när jag sitter här och försöker, så har jag inte min motivation kvar. Jag förstår inte hur svårt det ska vara, egentligen. Nu känner jag att jag är klar med skolan, jag orkar inte mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar