Åh vad jag är less på facebook. Det är som en tävling om vems liv som är intressantast. Folk gillar varandras statusar hitan och ditan och den som har fått flest tummar upp är väl den som har intressantast liv, antar jag. Jag vet inte. Det jag är mest less på egentligen är väl att jag är sorgligt besatt av det. Om vi säger såhär. Jag gillar skor och jag gillar facebook, men om det skulle handla om att aldrig mer få se mina favoritskor eller aldrig mer skulle få gå in på facebook hade jag lätt valt facebook. Där hade man kunnat klaga i en statusuppdatering om skorna som man aldrig får se igen. Sjukt värdelöst, men jag gör det ändå. Jag använder det precis lika mycket som någon annan som är besatt av detta fenomen. Det är som ett tvång. En tvångshandling. Vissa går och rycker i dörrar och måste göra allting tre gånger, själv går jag in på facebook - helt automatiskt ibland, när jag egentligen skulle gjort något annat på datorn eller i mobilen.
Att vara besatt av något är i sig ganska jobbigt, men ännu jobbigare när det gäller att vara besatt av någonting som facebook. Jag var ute i en stuga i helgen, mitt ute i ingenstans och lite längre bort. Det säger sig självt att täckningen inte var intakt hela tiden och när den inte var det fick jag fysiska besvär. Så illa är det alltså. När texten "Error" visades istället för sidan trodde jag att jag skulle smälla av. Rent tvångsmässigt klickade jag om och om igen så att sidan skulle uppdateras i ett desperat försök att uppliva facebook som dött i mina händer. En idé om en statusuppdatering hade kommit upp i huvudet och jag var så rädd att tappa den. Ja, ni hör ju hur stört det låter.
Det är inte lätt när det är svårt, helt enkelt. Ska försöka slita mig ifrån datorn och framför allt facebook nu. Ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar