en lördagkväll i falkenberg

Kent, min gamle vän, nu sitter vi här igen. Jag och du i mörkret. Det känns så bra, och att tillåta sig vara nostalgisk en kväll är jävligt skönt. Jag kan tillåta mig det nu när mitt liv är ljust och bra igen. Jag kan vara nostalgisk utan att sakna tiderna. Det är en så in i helvetes skön känsla.
   Vi kommer väldigt bra överens, jag och Kent.

Det tynger mig dock en aning att inte få sova med Sebastian inatt. Har fått massa tider på Coop nu och kommer därmed vistas mer i Falkenberg nästkommande vecka. Sebastian kommer vara kvar i Halmstad och jag kommer mest sakna, hela tiden. Varje jävla sekund jag är utan honom saknar jag.
   Ska ändå gå upp till mitt svinkalla rum och försöka sova, men det får bli efter jag har packat ner allting som behöver packas ner inför morgondagen då vi ska fira mig och min lillasyster hemma hos mamma i Slöinge. Bussar dit imorgon vid elva och för att undvika att gå upp alldeles för tidigt ska jag förbereda allting nu. Men vart fan ska jag börja? Det är alltid det svåraste.

Hejdå!