jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak. 

fina trettionde juli

att behöva använda sin vinterjacka den trettionde juli är inte ett dugg normalt. det är fel, förjävligt och löjligt. må hända att det berott lite på mitt mående idag, men ingen kan ju förneka att det varit uselt väder, samt väldigt ruggigt ute. sextio millimeter regn sammanlagt, från natten och denna dagen har kommit och kylan har trängt sig in genom väggar och under skinnet. duntäcket jag hade i sängen var inte nog inatt, så jag fick ta hjälp av ett till. när jag vaknade mådde jag uselt. jag frös, hostade och nös, så jag kände att jag gjorde rätt i att ringa till jobbet och beklaga mig och säga att jag tyvärr inte kunde jobba idag. det gjorde jag fan rätt i. det var inte bara min förkylning som var jobbig, utan även att jag inte fått någon riktig sömn på ungefär två - tre veckor. vet inte hur detta gått till, men så har det blivit.

min dag vart jävligt bra iallafall. somnade om och vaknade vid ett hemma hos mamma. käkade lite frukost, kollade in det nya wii-spelet linnea fått och låg i soffan en stund. efter att alla andra utrymt huset satte jag på filmen Australia och drack thé & åt oliver till. Lång jävla film, men värd vart enda öre jag spenderade på tara, så jag fick hem denna fantastiska, gripande och fina filmen, som jag nu kan se om och om och om igen. fina fantastiska jävla film säger jag bara.

kvällen spenderades med melanie, bravo-kex och en gammal, men asbra film. har även fått träffa elin från strängkan idag, så min dag har trots mitt dumma mående varit himla bra. förjävla bra. godnatt.

otur

just inatt när jag inte sover med sebastian, så regnar det. det är fel, för du ska vara här, och jag ska kunna krypa intill dig och lyssna på när regnet smätter mot fönstret tillsammans med dig. det rör sig för mycket där utanför, jag vågar inte släcka. nu skulle du varit här och hållt om mig. trygghet. det är det jag saknar nu, och dig. 

i luv you i luv you i luv yoooou.

kalas

har haft några underbara dagar med sebastian. det är äntligen hans lediga vecka, så nu har vi massvis med tid att ses. ikväll är det grillfest hos morbror niklas med familj. kommer nog bli riktigt fint. sitter här i handduk och har precis gjort en helskrubbning efter stranden. vill lova att det behövdes. har en hårinpackning i som jag tänkte gå och skölja ur nu. lägger förhoppningsvis upp bilder efter ikväll. ni får hare! pöss

hjärtat.

damer&herrar

det är gubb- och tantfest utanför. pappa och hans fellows från jobbet dricker lyckodricka och har grillat hela kvällen, så nu börjar dem famla, sluddra och bli odrägliga. kul för dem. själv sitter jag inne, hör avlägsna skratt, och ser på v för vendetta. mår inte hundraprocentigt, men jag hoppas det gått över tills imorgon. det är mycket som händer imorgon. ska upp tidigt för att hinna hälsa på mamma innan jag beger mig till halmstad&sebbe. vi har fått många inviter till olika saker vi kan göra på kvällen, så ännu är det oklart vad vi kommer hitta på. det enda säkra är att alkoholen kommer hänga med vart vi än ska. så det ska vara. det var allt för längesedan nu.

saknar sebbe och skriver osammanhängande inlägg, som vanligt. det är så det får vara, när det inte är som det ska. nu är det även paus i filmen när jag tänkte avrunda här. tråkigt, men.nu.ska.jag.sluta.skriva. tjo

kå

jag älskar mitt liv. det enda som avviker är att jag ska jobba om 1,5 h och sedan måste ut och gå i 45 minuter efter jobbet. kommer inte få sitta så mycket i kassan idag heller, i och med att jag ska sitta i kassa tre och det inte brukar vara så mycket att göra på kvällarna mellan dem tiderna jag jobbar idag. woopawoopa, jag får iallafall pengar. längtar tills den femtonde augusti då det blir fetelön och jag ska köpa min kamera, om den fortfarande finns kvar då vill säga. måste ha.

igår var jag i halmstad trots allt. skulle åkt till göteborg, men det kändes mindre lönt då det spöregnade på morgonen och jag inte hade några pengar att spendera. istället åkte jag till halmstad som sagt, träffade mitt efterlängtade kå. vi kollade runt, fikade och pratade om allting som behövdes. bästa tjejen vill jag lova.

 

fj

jag ser ut som en enorm orm som ömsar skinn minst fem gånger om dagen. jag måste ha miljontals lager skinn, eftersom huden aldrig slutar fjälla bort. undrar om man kan se skelettet snart. hade varit ballt. varje dag börjar jag fjälla på ett nytt ställe. alltid lika spännande. kan man göra något för att sluta fjälla? eller måste fjället själv fjälla klart? ta det i sin takt liksom? undra om man kan googla det. ska göra det när jag skrivit klart här. 

nehepp, nu ska jag tydligen dra ner till stan och träffa boråsare en snabbis. är trött som ett svin, men bara för att jag är gullegris så drar jag ner nu. tjapp

nyvaken tjej ska snart gå ner till stan och möta sara. 

det är ett hektiskt dagsschema idag. vet inte hur jag ska hinna med allting. först nu ska jag ner till stan, som sagt, sedan ska jag jobba, springa och träffa en vän från borås som är i falkenberg i några dagar. är förövrigt trött som fan och tanken på att jobba och springa sedan är mest bara utmattande. ska försöka få till mitt utseende så jag kan visa mig för yttre världen nu. puss

tvåtusenåtta

jag sitter och lyssnar på visa vid vindens ängar med håkan hellström som tar mig tillbaka till tvåtusenåtta. en dag då jag var världens lyckligaste tjej - skolavslutningen i nian på söderskolan. låten är lika fin som den dagen. fylld av alla möjliga dåliga och bra känslor. det var början på en väldigt fin sommar, som dock slutade med ett krossat hjärta. denna dagen var även slutet på fyra lyckliga och hemska år med vår speciella klass. ingen mer viktoria angel att mötas av i skolan varje dag, inga fler bråk med evelina, inga mer konstiga (läs härliga) dagar med sofia och inte ens ett par genomblöta sockar påväg till matsalen till. inte ens det. upplever samma känsla varje gång den här låten ljuder i högtalarna. för ett år sedan kunde jag inte lyssna på den utan att böla, men nu har jag vant mig, samt gått vidare med något jag inte hade gjort för ett år sedan. numera är låten ett minne att se tillbaka på, kanske fälla en tår över och le ett fånigt leende över hur fånig man var då. jag ryser. mestadels för att man stod där och man förstod att allting snart skulle vara över. man stod i en svettig gymnastiksal, med den finaste klänningen man ägde då på samma rad som samma personer man delat fyra år med och snart skulle skiljas ifrån. vissa man hatade, vissa man älskade och vissa man inte lagt märke till på fyra år. då jag stod där, såg en thailändare i publiken och snart skulle sluta nian trodde jag mig vara den lyckligaste tjejen i hela vida världen. nu vet jag att jag är ännu lyckligare, med världens finaste pojkvän. just därför kan jag nu lyssna på håkans fina låt utan att böla och tycka att livet var så mycket bättre då. ville bara säga det.